då flyttar jag

uppdatera eventuella bokmärken och följ med? hit!

oj. vad hände?

jag flyttstökar bildligt och bokstavligt talat. och vill ge det här ett nytt försök eftersom jag saknar det. så får vi se om jag kommer ihåg hur man gör? men inte här. jag är ingen fru längre, så jag känner mig inte riktigt hemma. eller jo, rent juridiskt är jag det, men i alla andra avseenden var det ett bra tag sen. så, följer ni med? jag återkommer med riktningen...

sen sist

jag skulle illustrera en händelse sen sist med en bild men får det inte att funka just nu. så jag återkommer. för nu ska jag packa ihop mig för att dra iväg på en ny systerresa. hit.

torsdags-nostalgi-lyssna

två favoriter från en älskad skiva. hej januari och 2012!

annadagen

den här låten och en blöt grattispuss lyfte min blötsnö-tyngda morgon. grattis alla Annor, glöm inte lutfisken!

grön december

det ser ju ut som vår snarare och har känts så också vissa dagar. avstängt-skylten blir lite fånig eftersom den står där för att trappen inte skottas och sandas. men det sägs ju komma vinter nu och igår morse när vi åkte till dansavslutningen var det så halt att jag trodde att jag skulle åka rakt igenom en rondell istället för att följa den runt… adrenalinet på det! “mamma, vad hände!?!” “bilen ville inte stanna!” så, håll tummarna piraten, jag gissar att du hoppas på riktig vinter?

pyssla-syssla

apologies for cross posting som det skulle ha hetat på de professionella e-postlistorna: hoppas mina instagram-polare har överseende med upprepningar… vi jobbade som illrar med tomtetillverkning och peppar-kaks-och-hus-bak igår, värsta dagsverket. intressant att konstatera hur motoriskt säker E är jämfört med förra året, inte för att jag minns exakt vad han kunde och inte kunde då, men han var så himla bra på att pilla dit mini marshmallows på taket nu. hoppas de håller sig upprätt över jul, husen. och hoppas jag gör det med.

på plussidan

sötnosarna får en paketkalender. den är förvisso inte helt klar om man ska vara sanningsenlig, men nästan. och jag är så himla stolt över det så det är inte klokt. och har nu satt standarden för all framtid..?

något knas

med mitt karmakonto. fast jag har faktiskt inte övertrasserat det. men det går jävlarimig inte bra just nu. sjuk typ av tragikomik.

nyttig övning

jag har glömt telefonen hemma och känner mig... halv. aj aj aj.

söndagsjobbar

och nostalgipoppar. älskar den här låten. älskar The Breakfast Club!

min första

instagram-bild från dagens långa promenad och jag undrar varför jag dröjt så länge, det är ju fantastiskt! finns ni där? förslag på vilka man ska följa?

jag lär mig aldrig

ett irritationsmoment av rang: skriva långa svar på fina kommentarer. utan att vara inloggad. publicera. bli ombedd att logga in. logga in. kommentarssvar försvunna. det gör mig galen varje gång och ändå gör jag om det. skit också. återkommer med svar när jag rekonstruerat dem i huvudet...

upptempo!

satan i gatan, tillvaron är som att vada i sirap just nu. trögflytande och smetigt. spelar en gammal glad dänga och hoppas det hjälper. kanske i och för sig tungtempo snarare än upptempo. men ett tempo. har ni en fin fredag?

vi har överlevt ännu en galen kalashelg och jag undrar hur det kommer sig att så många av hennes vänner är födda nästan samtidigt som hon. lite opraktiskt. men såhär glada var vi i alla fall igår eftermiddag. innan det kommenderades städning.

vind i fanan

en stor dag i den akademiska världen. Tingeling, jag hoppas ni har det alldeles fantastiskt och att klänningen sitter som en smäck.

brutala hjärtan

jag och Lova såg The Romantics förra veckan och gillade den, sen dess har jag tjejlyssnat in absurdum på den här fantastiska låten. hela albumet är bra dessutom. lyssna lyssna! hur mår ni därute?

vad är väl en bal

och hej igen juni. härom helgen drog jag på min sönderhostade kropp långklänning, klackar och diverse medaljer och gick på fest. fast utan kamera, så bilderna från den nationsfest jag var på i juni får illustrera båda. det är så magiskt att komma dit. allt är sig så likt; samma ljud, samma dofter, samma smaker, till viss del samma personer. bara ännu snyggare med åren. samtidigt är allt annorlunda. och det känns som hundra år sen och alldeles nyss, på samma gång. och lite hisnande med all historia vi delar, allt som hände då och allt som hänt sen dess. magiskt. som sagt. det enda som saknades sist jämfört med i juni var hotellfrukosten. klart mer värt än ljummen öl och sexamat, nuförtin…

fredag

och jag har sannerligen kapitulerat. för livet, för omständigheterna, för mörkret och grådasket. livet lägger slagen som du inte kan parera, så sant som det är sagt. men det är fredag, det är en bra sak. jag hostar lite mindre och har lite lättare att andas, det är ännu bättre. jag ska träffa min syster ikväll och en massa fina vänner jag ser alltför sällan imorgon, det är till och med fantastiskt. så, jag har kapitulerat färdigt. för stunden...

hjälpreda

han kan dega, han. min fina unge.